Jag sitter bara och ler och tittar på när du och Rasmus leker, det är en sån glädje!
Du kom ifrån ingenstans in i mitt liv och vände på allting när jag minst anade det!
Vilket kanske gör att jag känner så starkt som jag faktiskt gör..
Jag vet att du aldrig skulle såra mig, utan det är mig själv jag är rädd för..
Jag orkar inte bli sårad igen..
Efter detta extremt långa jävla plågsamma halvåret, så mår jag bra, jag är lycklig, och jag har fjärilar i magen!
Jag går runt med det där löjliga leendet för mig själv!
Jag saknar dig direkt efter att du har åkt!
whaa.. detta är så jävla sjukt..
is it for real ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar